En ekskog med en miljon invånare

År 2021 firar Göteborg 400 år. Tillsammans kan vi göra det till mer än ett jubileum.

Vi ställde oss frågan hur Göteborg skulle se ut om ädellövskogen blev en integrerad del av staden;
-Skulle staden kunna erbjuda samma ekosystemtjänster som skogen gjorde som en gång stod här?
-Kan en ny sorts stad binda koldioxid, samla solenergi, innehålla biologisk mångfald och producera mat på samma sätt som en skog?
-Kan en sådan stad även främja social och ekonomisk hållbarhet?
Kommunstyrelsen tillsatte 2012 sju perspektivgrupper inför Göteborgs 400 års jubileum. Joakim Kaminsky från Kjellgren Kaminsky Architecture AB ingick i gruppen ”Gröna Staden” som arbetade med frågan; Hur kan jubileet, ur ett miljömässigt perspektiv, göra ett internationellt avtryck för framtiden?

GÖTEBORG; EN EKSKOG DÄR DET BOR OCH ARBETAR EN MILJON MÄNNISKOR
Ekologiskt är ädellövskog den artrikaste biotopen som finns i Sverige – en sorts svensk motsvarighet till regnskogen. Ädellövskogen är idag hårt undanträngd, främst av jordbruk men också av granplanteringar och bebyggelse. Ädellövskog är den naturtyp som en gång täckte större delen av Göteborg och som skulle ta över om vi övergav staden. En ansenlig del av den bevarade ädellövskogen finns i och nära städer – kring herrgårdar och slott, i stadsparker, i rekreationsområden, i betesmark men också i själva stadsmiljön. Enskilda träd, till exempel gamla ekar, kan vara ekosystem i sig som kan fortleva även i stadsmiljön. Städerna fyller därför en viktig funktion i bevarandet och återskapandet av ädellövskogarna. Ädellövskogen går att förena med stadsnära jordbruk – en stor del av Sveriges ädellövträd står faktiskt i betesmarker. En annan aspekt är att ett återskapande av ädellövskog i stor skala skulle kunna ge ett bidrag till klimatarbetet genom att på kort sikt binda koldioxid.

Socialt är ekskogen en ”användbar biotop” som skulle skänka Göteborg stora värden. Ädellövskog kan – i högre grad än många andra hotade biotoper – förenas med annan markanvändning. Många av de populäraste utemiljöerna i Göteborg är faktiskt ädellövskogar enligt den vida definition som jag tänker mig här. Det gäller inte bara utpräglade ädellövskogar som Rya skog, Lärjeåns dalgång och Vitsippsdalen, utan också Slottsskogen, Kungsparken och Liseberg, som är tydligt präglat av ädellövträden. Många villaträdgårdar och utrymmen kring flerbostadshus domineras av ädellövträd. Ädellövträd är viktiga inslag även i gatumiljöerna, t.ex. längs Vasagatan och Allén. Träd, särskilt stora och gamla träd, är i sig förknippade med sociala värden. Historikern Simon Schama har beskrivit människans uråldriga relation till träden i boken Skog – landskap och minne. Inte minst är träd viktiga för barn, tänk på Kalles klätterträd. En storskalig planteringsinsats av ädellövträd i staden skulle dessutom kunna ge framtidstro och hopp – även om det ser mörkt ut med klimatfrågan och miljögifterna så planerar vi skogar som skall blomstra flera hundra år framåt i tiden. Skogsplantering har också en viktig pedagogisk funktion i det globala perspektivet. Hittills är svenskarna mer vana vid att oroa sig över avverkning av regnskog eller trädplantering i Afrika än att säkerställa de ekologiska värdena i de inhemska skogarna.

Ekonomiskt är ekskogen fördelaktig på flera sätt. Det går utmärkt att bygga byggnader och infrastruktur för trafik och energi i en ekskog, men det får bli på lite försiktigare premisser än vad vi är vana vid.

Ekskogen som metafor syftar till att förskjuta perspektiven i miljöarbetet på tre sätt: vidga fokus från klimat till biologisk mångfald och kretslopp; från teknikutveckling till markanvändning; och från decennier till årtusenden.

Idag hamnar biologisk mångfald och kretslopp ofta i bakgrunden av (de i och för sig mycket viktiga) debatterna om klimat och luftkvalitet. Biologisk mångfald och spridningen av miljögifter är faktiskt större utmaningar än klimatförändringarna, såtillvida att människan har mindre kontroll över lösningarna. Det är svårare att återskapa arter eller samla in miljögifter som spritts i ekosystemet än att minska utsläpp och binda koldioxid. Teknikutveckling, förändrade konsumtionsmönster och hård politisk styrning är inte lika verksamma när det gäller biologisk mångfald och miljögifter. Och vi vet inte hur illa läget är. Finns det tröskeleffekter som leder till plötslig massdöd när livsutrymmet har minskat under en viss nivå?

Ekskogsvisionen fäster blicken på markanvändningen. Idag anses det ofta att mark inte används om den inte är planlagd som rekreationsyta, bebyggelse etc. I ekskogen är utgångspunkten att all mark används – som ekskog. Idag är Göteborg en liten stad med en infrastruktur för en stor stad. I ett jämförande perspektiv har Göteborg en stor andel vägar, parkeringsytor och barriärer (och det beror inte i första hand på att Göteborg är en logistikknut). Det spelar ingen roll hur mycket förnybara drivmedel vi tar fram – trafiken tar lika mycket plats ändå. Om ekskogsvisionen skall förverkligas måste vi lösa trafikfrågorna på yteffektivare sätt. Trafikkontorets tjänstemän har verktygen och det gäller nu att implementera dem. I byggverksamheten är vi inte vana vid att se marken som en begränsad resurs och bygga tätt. I ekskogen måste all byggnation genomföras på mark som lånas från ekskogen. Då gäller det att vara varsam både med var man bygger och hur.

Ekskogsvisionen lyfter behovet av det långa perspektivet i miljöarbetet. En ek kan leva i över tusen år och sedan tar det lika lång tid ytterligare innan den har brutits ned och livscykeln är avslutad. I anslutning till 400-årsjubileet kan vi ta fasta på att blicka 400 år framåt i tiden – då står de ekar som vi planterar nu där i all sin prakt. Det långa perspektivet leder också till andra perspektiv på möjligheter till markanvändning, eftersom det överskrider byggnaders och verksamheters livslängd. I naturreservatet Wicken Fen utanför Cambridge i sydöstra England, har man en hundraårsplan för att hela vägen in till Cambridge, två mil, återskapa de våtmarker som en gång täckte hela omlandet och som är nödvändiga för både biodiversitet, kretslopp och motståndskraft. Eftersom det inte finns möjlighet till expropriering för naturvård i England får den privata stiftelsen National Trust som driver reservatet samla in pengar och vänta tills lämpligt stycke land kommer ut på marknaden. Det kräver tålamod och långsiktighet. I det perspektivet blir mycket möjligt i Göteborg, eftersom befintliga byggnader blir uttjänta, arrendeavtal går ut etc. Om 100 år kanske vi ska ha återskapat odlingsmarker och ädellövskog som idag används till andra ändamål?

Göteborg har goda förutsättningar för att bli en unik ädellövskog. Klimatet och jordmånen är perfekt (till skillnad från många andra städer i Sverige). Stora delar av staden är redan idag bevuxna med ädellövträd. Kommunens jämförelsevis stora markägande är en strategisk resurs. De stora områden som skall planläggas i Centrala Älvstaden kan formas efter ekskogsstadens förutsättningar redan från början. Identiteten som turiststad kan förstärkas av ekskogsvisionen. Vem vill inte tillbringa sin semester eller sin konferensvistelse under eller i närheten av lummiga ekar?

Ekskogsvisionen kan implementeras på många olika sätt. Den kan omsättas i Fastighetskontoret och Park- och naturförvaltningens skötsel av kommunägd mark. I planarbetet kan det utgöra en grundläggande premiss (som motverkar t.ex. stadsmotorvägar, dåligt markutnyttjande, bebyggelse på bördiga sedimentjordar, användande av hustak och vattenytor). Den kan få spridning utanför kommunens egen verksamhet genom dialog med fastighetsägare och andra aktörer. Om ekskogen blir en identitet för Göteborg kan det ge allehanda effekter – kanske kommer villaägare att vilja vara med och plantera ädellövträd på sina tomter?

Denna text är ursprungligen skriven av Gustav Sjöblom, Naturskyddsföreningen som ett inlägg i strategi gruppen Gröna Stadens visionsarbete. Texten är bearbetad av Joakim Kaminsky inför denna mässa.

Artikel publicerad i Byggnyheter

Comments are closed.