SERVICES-NEW_mini

 

KKA är en flerfaldigt prisbelönt arkitektbyrå som uppmärksammas både internationellt och i Sverige. Vi är erkända för vår höga nivå inom arkitektur och hållbarhet. Vi arbetar med utgångspunkt från vårt manifest som sätter fokus på våra värdeord; modig, hållbar och inspirerande.

Vi vill bygga ett hållbart samhälle genom arkitektonisk innovation. Här hittar du debattartiklar i ämnen som vi har fördjupat oss i:

  • Kuliss istället för blandstad
    Det tycks ha blivit något av ett mantra i modern svensk stadsplanering; kravet på vertikal indelning av fasader i små enheter med olika estetiska uttryck. Men bakom ytan finns stora bostadshus utan motsvarande variation i sitt innehåll.
    Under det senaste året har vi på Kjellgren Kaminsky arbetat med stadsplaner med liknande förutsättningar över hela Sverige; Korvetten i Malmö, Väsjö Torg i Sollentuna, Selma Lagerlöfs torg i Göteborg och Oceanhamnen i Helsingborg för att nämna några.
    Målet är gott; att bygga stad som den ser ut i våra stadskärnor, gärna stenstaden. Men man missar tyvärr poängen. Det som ger kvartersstaden unika kvalitéer när den fungerar som bäst är inte den estetiska variationen utan den programmatiska. Rem Koolhaas beskriver den i Delirious New York och Charles Montgomery i Happy Cities; den täta, innovativa blandstaden där nyckeln är mixen av program inom och mellan byggnader och kvarter. Dynamiken uppstår i städer som har vuxit fram organiskt med fria zoneringsregler och en variation av byggherrar. I en sådan stad kommer den estetiska variationen på köpet.
    Det omvända förhållandet uppstår när vi behåller ett gammaldags zoneringstänk med homogena bostads- och kontorskvarter, i bästa fall med lokaler i hörnlägen, som sedan kläs med kulisser av estetisk variation. Kanske är det resultatet av en minsta motståndets lag där stadsbyggnadskontoren kan checka av varierad gestaltning och byggherrarna får lättexploaterade stadsdelar med enhetligt innehåll.
    För husarkitekten blir bieffekten att det är svårt att skapa en tydlig och ärlig arkitektur. Att rita ett bostadshus med tio olika fasaduttryck framför samma program och byggnadstyp (ja, det har hänt) blir i bästa fall krystat, i värsta fall reduceras arkitekturen till dekor. Kraven på olika fasadmaterial är också kostnadsdrivande, något som leder till att det i slutändan finns mindre utrymme kvar för andra kvalitéer i det arkitektoniska uttrycket som gedigen materialitet eller detaljering. Och ja, det är viktigt att erbjuda en variation av intryck och en omsorgsfull detaljering i markplan för att göra staden attraktiv i gångfart, men det kan uppnås på andra sätt.
    Portland är ett exempel på en alternativ väg. Eftersom staden har mindre kvarter än de flesta andra amerikanska (och svenska) städer är stadsbilden spännande och varierad även om varje kvarter i sig för det mesta är ritat av en arkitekt med en gestaltningsidé. Bland annat kan Pearl District som jag besökte i fjol som nämnas som ett fint exempel. Området har utvecklats från industriområde till blandstad från 90-talet och framåt, nu komplett med en ny spårvagnslinje. Här har husen en tydlig egen identitet utan att stadsbilden känns rörig eller otydlig, detta eftersom gatustrukturen är tydlig och kvarteren är slutna. Hus med bostäder och arbetsplatser varvas, även om andelen arbetsplatser kunde varit högre.
    Vill vi bygga den dynamiska blandstaden så låt oss planera för dess varierade innehåll istället för att detaljstyra dess estetik. Våga skapa detaljplaner som blandar olika program inom samma kvarter, som möjliggör olika användning över tid och som släpper fram arkitektur som inte underordnar sig staden utan som bidrar till och stärker dess upplevelse.

  • Byggandet i Sverige har successivt tappat kontakten med hantverket och går mot en allt större likriktning. Både till sin konstruktion och i sin arkitektoniska utformning. Denna utveckling har gått längre i Sverige än i många jämförbara länder som Schweiz, Danmark eller Norge. Trenden har stärkts av att vi i Sverige har stora företag på både konsult- och byggsidan. Många byggare har även satsat på upprepning i form typhus, prefabricering och husfabriker som en del av sin affärsidé.
    Med bostadsbrist ökar pressen på att bygga snabbt och billigt.
    Som arkitekt är det lätt att se problemen med utvecklingen. När de flesta byggbolag har färdiga manualer som bestämmer allt från golvmaterial till fasadutformning är det svårt att ge byggnaden en mänsklig skala och anpassa den till platsen. Följden blir ett likriktat arkitektoniskt uttryck över hela landet.
    Men måste vi välja mellan rationalitet och hantverksmässighet, mellan detaljering i den mänskliga skalan och kostnadseffektivt byggande? Är monotoni och storskalighet en oundviklig följd av ett industrialiserat byggande?
    I andra branscher har den industriella utvecklingen gått in i en mer dynamisk fas där produkter både kan masstillverkas och individanpassas. Exempelvis är en mobiltelefon uppbyggd på en masstillverkad plattform, men dess attraktivitet för köparen ligger i hur den kan individanpassas i form av gränssnitt, appar, fodral och hörlurar.
    Kan en liknande utveckling vara möjlig inom byggbranschen?
    Det finns två spännande vägar framåt som kan leda till ett nytt förhållningssätt till hantverk och detaljering i byggandet.
    Dels finns en begynnande trend där de industriella byggprocesserna utvecklas till att inkorporera variation, detaljering och platsspecifika lösningar. Två tekniker som kan nämnas är CNC-frästa och 3D-utskriva byggnadsdelar. Med dessa metoder är det inte längre mer komplicerat att ha en varierad detaljering, möjligheterna är inbyggda i produktionsprocessen. Ett exempel Bearth-Deplazes projekt New Monte Rosa hut i Zermatt, Schweiz. Här har arkitekten använt sig av en CNC-fräs för att ta fram mönster i träkonstruktionen som ger byggnaden en unik karaktär och detaljering. I framtiden kan vi bli bättre på att utnyttja den teknik som finns tillgänglig och även inspireras av tillverkningsmodeller i andra branscher.
    Ett annat spännande förhållningssätt är byggnadstyper där en rationell prefabricerad kärna förfinas med hantverksmässiga metoder. Det kan ske på en fabrik eller på byggarbetsplatsen. Vi provade det här i skala 1:1 i vårt projekt Öijareds hotell. Här består stommen av hotellrum som tillverkas på en fabrik i moduler. Dessa gavs sedan en unik beklädnad både interiört och exteriört med hjälp av hantverkskunnande och lokala material. Ett annat exempel är Colectivo Warehouse i Lissabon där det Portugisiska kontoret Village Yard byggt ett café och mötesplatser med hjälp av en stomme av containrar som sedan målats och detaljerats av konstnärer, hantverkare och boende i området. För att utveckla detta förhållningssätt måste vi bli bättre på att tillvara på kunskap. Dels den som finns i Sverige men även den stora kunskapsbank som kommer med invandringen från omvärlden, både i form av utomeuropeiska flyktingar och arbetskraftsinvandring från grannländer där hantverket har behållit en starkare roll än i Sverige. Utbyggda lärlingsprogram och arbetsmarknadsåtgärder kan vara viktiga åtgärder.
    Detta innebär både nya utmaningar och möjligheter för arkitekten. Det krävs mod och innovationslust för att hitta nya lösningar. Jag vill uppmana branschen att använda sig av de rika möjligheter som finns i framtidens smarta industrialiserade byggande. För att behålla branschens relevans hos allmänheten och undvika historiska misstag behöver vi återupptäcka hantverket och den mänskliga skalan i vårt byggande.

  • År 2021 firar Göteborg 400 år.
    Tillsammans kan vi göra det till mer än ett jubileum.
    GÖTEBORG; EN EKSKOG DÄR DET BOR OCH ARBETAR EN MILJON MÄNNISKOR Ädellövskog den artrikaste biotopen som finns i Sverige – en sorts svensk motsvarighet till regnskogen. Ädellövskogen är idag hårt undanträngd, främst av jordbruk men också av granplanteringar och bebyggelse. Ädellövskog är den naturtyp som en gång täckte större delen av Göteborg och som skulle ta över om vi övergav staden.
    Vi ställde oss frågan hur Göteborg skulle se ut om ädellövskogen blev en integrerad del av staden;
    -Skulle staden kunna erbjuda samma ekosystemtjänster som skogen gjorde som en gång stod här?
    -Kan en ny sorts stad binda koldioxid, samla solenergi, innehålla biologisk mångfald och producera mat på samma sätt som en skog?
    -Kan en sådan stad även främja social och ekonomisk hållbarhet?
    Kommunstyrelsen tillsatte 2012 sju perspektivgrupper inför Göteborgs 400 års jubileum. Joakim Kaminsky från Kjellgren Kaminsky Architecture AB ingick i gruppen ”Gröna Staden” som arbetade med frågan; Hur kan jubileet, ur ett miljömässigt perspektiv, göra ett internationellt avtryck för framtiden?
    GÖTEBORG; EN EKSKOG DÄR DET BOR OCH ARBETAR EN MILJON MÄNNISKOR
    Ekologiskt är ädellövskog den artrikaste biotopen som finns i Sverige – en sorts svensk motsvarighet till regnskogen. Ädellövskogen är idag hårt undanträngd, främst av jordbruk men också av granplanteringar och bebyggelse. Ädellövskog är den naturtyp som en gång täckte större delen av Göteborg och som skulle ta över om vi övergav staden. En ansenlig del av den bevarade ädellövskogen finns i och nära städer – kring herrgårdar och slott, i stadsparker, i rekreationsområden, i betesmark men också i själva stadsmiljön. Enskilda träd, till exempel gamla ekar, kan vara ekosystem i sig som kan fortleva även i stadsmiljön. Städerna fyller därför en viktig funktion i bevarandet och återskapandet av ädellövskogarna. Ädellövskogen går att förena med stadsnära jordbruk – en stor del av Sveriges ädellövträd står faktiskt i betesmarker. En annan aspekt är att ett återskapande av ädellövskog i stor skala skulle kunna ge ett bidrag till klimatarbetet genom att på kort sikt binda koldioxid.

    Socialt är ekskogen en ”användbar biotop” som skulle skänka Göteborg stora värden. Ädellövskog kan – i högre grad än många andra hotade biotoper – förenas med annan markanvändning. Många av de populäraste utemiljöerna i Göteborg är faktiskt ädellövskogar enligt den vida definition som jag tänker mig här.

    Det gäller inte bara utpräglade ädellövskogar som Rya skog, Lärjeåns dalgång och Vitsippsdalen, utan också Slottsskogen, Kungsparken och Liseberg, som är tydligt präglat av ädellövträden. Många villaträdgårdar och utrymmen kring flerbostadshus domineras av ädellövträd. Ädellövträd är viktiga inslag även i gatumiljöerna, t.ex. längs Vasagatan och Allén. Träd, särskilt stora och gamla träd, är i sig förknippade med sociala värden. Historikern Simon Schama har beskrivit människans uråldriga relation till träden i boken Skog – landskap och minne. Inte minst är träd viktiga för barn, tänk på Kalles klätterträd. En storskalig planteringsinsats av ädellövträd i staden skulle dessutom kunna ge framtidstro och hopp – även om det ser mörkt ut med klimatfrågan och miljögifterna så planerar vi skogar som skall blomstra flera hundra år framåt i tiden. Skogsplantering har också en viktig pedagogisk funktion i det globala perspektivet. Hittills är svenskarna mer vana vid att oroa sig över avverkning av regnskog eller trädplantering i Afrika än att säkerställa de ekologiska värdena i de inhemska skogarna.

    Ekonomiskt är ekskogen fördelaktig på flera sätt. Det går utmärkt att bygga byggnader och infrastruktur för trafik och energi i en ekskog, men det får bli på lite försiktigare premisser än vad vi är vana vid.

    Ekskogen som metafor syftar till att förskjuta perspektiven i miljöarbetet på tre sätt: vidga fokus från klimat till biologisk mångfald och kretslopp; från teknikutveckling till markanvändning; och från decennier till årtusenden.

    Idag hamnar biologisk mångfald och kretslopp ofta i bakgrunden av (de i och för sig mycket viktiga) debatterna om klimat och luftkvalitet. Biologisk mångfald och spridningen av miljögifter är faktiskt större utmaningar än klimatförändringarna, såtillvida att människan har mindre kontroll över lösningarna. Det är svårare att återskapa arter eller samla in miljögifter som spritts i ekosystemet än att minska utsläpp och binda koldioxid. Teknikutveckling, förändrade konsumtionsmönster och hård politisk styrning är inte lika verksamma när det gäller biologisk mångfald och miljögifter. Och vi vet inte hur illa läget är. Finns det tröskeleffekter som leder till plötslig massdöd när livsutrymmet har minskat under en viss nivå?

    Ekskogsvisionen fäster blicken på markanvändningen. Idag anses det ofta att mark inte används om den inte är planlagd som rekreationsyta, bebyggelse etc. I ekskogen är utgångspunkten att all mark används – som ekskog. Idag är Göteborg en liten stad med en infrastruktur för en stor stad. I ett jämförande perspektiv har Göteborg en stor andel vägar, parkeringsytor och barriärer (och det beror inte i första hand på att Göteborg är en logistikknut). Det spelar ingen roll hur mycket förnybara drivmedel vi tar fram – trafiken tar lika mycket plats ändå. Om ekskogsvisionen skall förverkligas måste vi lösa trafikfrågorna på yteffektivare sätt. Trafikkontorets tjänstemän har verktygen och det gäller nu att implementera dem. I byggverksamheten är vi inte vana vid att se marken som en begränsad resurs och bygga tätt. I ekskogen måste all byggnation genomföras på mark som lånas från ekskogen. Då gäller det att vara varsam både med var man bygger och hur.

    Ekskogsvisionen lyfter behovet av det långa perspektivet i miljöarbetet. En ek kan leva i över tusen år och sedan tar det lika lång tid ytterligare innan den har brutits ned och livscykeln är avslutad. I anslutning till 400-årsjubileet kan vi ta fasta på att blicka 400 år framåt i tiden – då står de ekar som vi planterar nu där i all sin prakt. Det långa perspektivet leder också till andra perspektiv på möjligheter till markanvändning, eftersom det överskrider byggnaders och verksamheters livslängd. I naturreservatet Wicken Fen utanför Cambridge i sydöstra England, har man en hundraårsplan för att hela vägen in till Cambridge, två mil, återskapa de våtmarker som en gång täckte hela omlandet och som är nödvändiga för både biodiversitet, kretslopp och motståndskraft. Eftersom det inte finns möjlighet till expropriering för naturvård i England får den privata stiftelsen National Trust som driver reservatet samla in pengar och vänta tills lämpligt stycke land kommer ut på marknaden. Det kräver tålamod och långsiktighet. I det perspektivet blir mycket möjligt i Göteborg, eftersom befintliga byggnader blir uttjänta, arrendeavtal går ut etc. Om 100 år kanske vi ska ha återskapat odlingsmarker och ädellövskog som idag används till andra ändamål?

  • “Den pågående flyktingkrisen lämnar ingen oberörd. Hittills har civilsamhället i Sverige har ställt upp på ett unikt sätt vilket ger hopp i den svåra situationen. Efter den akuta krisen börjar den långsiktiga uppgiften att integrera våra nya medborgare i samhället. En nyckelfråga är att de nyanlända snabbt kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden inom sina kompetensområden.
    Sveriges Arkitekter, Sveriges Ingenjörer, Arbetsförmedlingen och Kjellgren Kaminsky Arkitekter lanserar därför en introduktion som kommer att hållas varje halvår för nyanlända arkitekter och ingenjörer. Samarbetet sker på Kjellgren Kaminskys initiativ och drivs helt på ideell basis.
    Introduktionen kommer att ge grundläggande kunskaper om den svenska byggbranschen; dess normer, aktörer och anställningsvillkor, men kanske ännu viktigare kommer vi att dela med oss av våra nätverk genom mingelträffar där etablerade kontakter bjuds in för att träffa nyanlända kollegor. Introduktionen kommer att hållas på engelska för att kunna ske så snabbt som möjligt efter att man anlänt till Sverige.

    Arbetslösheten i Sverige är idag i mångt och mycket ett matchningsproblem; jobben finns där, men det är svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning. Exempelvis har arkitekter idag under 1 % arbetslöshet1 medan genomsnittet för hela befolkningen är 7,2 % 2. Om nyanlända i högre utsträckning kan finna sysselsättning inom sina kompetensområden skulle det vara ett viktigt steg för att lösa matchningsproblematiken och sänka arbetslösheten.
    Historiskt sett har vi varit dåliga på att ta tillvara de nyanländas kompetens, enligt Svenskt Näringsliv tog det 2014 mellan fem till tio år från folkbokföring för en invandrad akademiker att etablera sig på arbetsmarknaden3. Detta är inte bara ett mänskligt och ekonomiskt slöseri av stora mått, det riskerar även att öka motståndet mot invandringen och motsättningarna i vårt samhälle.
    Vi hoppas att vår introduktionskurs ska bli ett naturligt första steg in på den svenska arbetsmarknaden och uppmanar företag inom andra branscher till liknande initiativ. Vi hoppas även hitta kollegor inom byggbranschen som vill starta upp introduktioner i andra svenska städer. Tillsammans visar vi att det svenska civilsamhällets fantastiska engagemang är här för att stanna!”

    1. Sveriges Arkitekters arbetsmarknadsstatistik 2015
    2. SCB arbetslöshets statistik augusti 2015
    3. DN Debatt 2014-09-04

    Finns det något kvar att säga om Heden? Platsen har länge varit ett kärt ämne för debatt och många har nog tänkt att allt måste vara sagt, men samtidigt känns inga av de förslag som hittills lagts fram optimala.
    Att bygga på en unik öppen plats som ligger Göteborgarna så varmt om hjärtat känns inte rätt, men att säga att Heden är perfekt och inte kan förbättras, nej vi håller faktiskt inte med. Heden skulle vinna på färre markparkeringar, en större mångfald av idrottsprogram och stråket i Vasagatans förlängning mot Ullevi skulle kunna förstärkas och befolkas ytterligare. I bostadsbristens Göteborg måste man också fråga sig hur alla oexploaterade ytor kan användas.
    Tänk om man kunde äta kakan och ha den kvar. Om Heden kan fortsätta vara en öppen plats präglad av idrottsliv och möten mitt i Göteborg. Och samtidigt ge förutsättningar för förtätning och utveckling av staden.
    Vi föreslår att Heden förtätas nedåt, det Göteborgska namnet för vår projektidé faller sig naturligt; Neden. Under mark byggs två våningar med parkering, idrottshallar och lokaler. Hit flyttas Valhalla sporthallar som idag ligger mellan Scandinavium och Valhallabadet samt Ullevi Tennisklubbs hallar och utomhusbanor vid Gamla Ullevi. Flytten är kort men vi tror att synergieffekter kan uppstå när fler idrotter samlas vid Heden. I och med flytten frigörs ytor för bostäder i hallarnas tidigare lägen samtidigt som Heden bevaras som en öppen plats och förstärks som ett centrum för idrott.
    En ny boulevard skär svagt sluttande ned i marken och öppnar upp fasader för de våningarna under mark. Boulevarden blir en aktiv förlängning av Vasagatan och binder samman Haga med Ullevi i ett kontinuerligt gångstråk med trädallé. Boulevardens sträckning aktiveras av uteserveringar, grönska och möjlighet för ungdomar och barn att ta del av detta skyddade bilfria stadsrum. Längs gatan finns även butiker, restauranger och arbetsplatser. Idrottslokalerna nås både från den nedsänkta gatan eller direkt från det bakomliggande parkeringsgaraget.

    Vad kostar det? Uträkningar vi gjort visar på att en parkeringsplats i ett så centralt läge som Heden blir lönsam även om den grävs ned i tre plan, så den ändringen är självfinansierande. Byggrätterna som skapas vid Scandinavium och Gamla Ullevi hjälper till att finansiera flytten av hallarna medan de kommersiella ytorna som skapas längs gatan bringar hyresintäkter för exploatören. Projektidén skulle totalt kunna skapa över 100.000m2 yta. Det räcker tex till 1.000 parkeringsplatser, 10 tennisplaner, 10 handbollsplaner, 1 gym, 5 restauranger, 5 stora butiker och 100 arbetsplatser. På tomterna som frigörs genom flytten av hallarna finns plats för ca 400 nya bostäder. Det blir en hel del skatteintäkter.
    Hur är det att vistas i det framtida Neden? Man kan få en föraning genom att besöka Ewha Womans University i Seoul ritat av den franska arkitekten Dominique Perrault. Här har man använt sig av en liknande lösning med en gatunivå under den omgivande marken, då gatan är bred blir miljön ljus och inbjudande. I Nedens fall omges gatan av ca 10 meter höga fasader vilket ger en sektion som är ljusare än de flesta stadsgator. Genom en snillrik planering av ramperna blir alla delar av gatan tillgängliga och alla nivåer kan även nås via hiss. Över gatan finns ett par smala broar för de som vill gena mellan Hedens bollplaner. De lokaler som behöver dagsljus placeras längs gatan medan parkering och idrottshallar förläggs längre in.
    Heden kan bli lika viktig för Göteborg som Hyde Park är för London och Central Park för New York, men har en bit kvar innan den når sin fulla potential. Med vårt förslag skulle Heden kunna fortsätta vara en unik öppen plats i Göteborgs hjärta samtidigt som den fylls med fler kvalitéer och fungerar som en katalysator för utvecklingen av hela den centrala staden.

    Faktaruta:
    1 Bevarat Heden
    1 boulevard i hängmattsform
    1 gym
    2 fotbollsplaner
    5 restauranger
    5 butiker
    10 tennisplaner
    10 handbollsplaner
    70 träd
    100 arbetsplatser
    400 bostäder
    1000 parkeringsplatser

     

    [/col][/row]